Historia
Hamder är namnet på kvarteret där våra fastigheter ligger.
Men vem eller vad är Hamder? Jo, Hamder är en hjälte ur Eddasagorna, en samling fornsånger, till största delen bevarade åt oss i en pergamenthandskrift som den isländske biskopen Brynjolf Sveinsson år 1643 fann på Island. De flesta av dikterna torde ha tillkommit på vikingatiden, några kan vara lite äldre, några är yngre. Här kan vi hitta källan till flera av namnen på kvarteren på Dragarbrunn, t.ex. Atle, Brynhild, Grimhild, Gudrun, Högne och Svanhild
Så här ska det alltså ha gått till!
Gudrun Gjukadotter, senare Hamders mamma (sittande på bilden ovan) gick ned till havet när hon hade dödat Atle. Hon gick ut i sjön och ville ta livet av sig, men hon kunde inte sjunka. Hon drev över fjorden till kung Jonakers land. Kungen tog henne till sin fru. Gudrun och kungen fick sönerna Sörle och Hamder. Där uppfostrades även Svanhild, Sigurds dotter.
Svanhild gifte sig med konungen Järmunrek den mäktige. Hos honom var den falske Bicke; han rådde till att Randver, kungens son, skulle ”taga” Svanhild. Det berättade Bicke för kungen. Kungen lät hänga Randver och lät Svanhild trampas under hästars fötter. När Gudrun fick veta detta, då talade hon till sina söner.
Hamder och Sörle övertalades av sin mamma (se bilden ovan) att ta revansch på sin halvsyster Svanhilds grymma öde. Erp, en oäkta son till Kung Jonaker, ville hjälpa till, ”som en fot hjälper den andra foten”, såsom han framförde saken. Hans halvbröder Hamder och Sörle var inte alls intresserade av någon hjälp och sade ”vi är armarna och vi behöver ingen hjälp från fötterna” och dödade därefter Erp.
Göterna roade sig och hörde därför inte när Hamder och Sörle kom på sina galopperande hästar förrän vakterna blåste varningssignal i sina horn. Konungen Järmunrek var inte alls orolig och lovade att binda de båda bröderna med pilbågssträngen. Hans moder Hrodglöd varnade emellertid konungen och pekade på alla fulla krigare som inte var kapabla att hjälpa till.
Hamder och Sörle bröt sig in, slog ned krigarna på vägen fram mot konungen Järmunek. Konungen blev av med både händer och fötter, men fick behålla huvudet och han kunde därför kalla på sina vakter. Hamder och Sörle dödades samtidigt som de ångrade att de dräpt halvbrodern Erp, som annars hade kunnat hjälpa till.
Källor:
Luleå Tekniska universitet www.luth.se/luth;
Projekt Runeberg www.lysator.liu.se/runeberg/nfaf/
Sveriges Asatrosamfund; www.asatro.a.se/introsidor/introsv